Att tiden rusar känner jag som sagt, men det jag däremot inte känner är stress utan jag ser bara fram emot att få vara ledig ett tag, umgås med släkt och vänner, äta god mat och kanske få öppna någon julklapp. Julstressa är ganska onödigt har jag insett, jul blir det ju i vilket fall som helst... Visst har jag precis som de allra flesta några "måsten" inför jul, men det är egentligen bara sådant som jag ser fram emot att göra och känns därför istället för som "måsten" som "tillfällen". Tillfällen att få baka en drös med goda kakor och lite julgodis samt tillfällen att planera och köpa julklappar som förhoppningvis kommer att göra någon glad. Eftersom jag dessutom bara tänker baka de tyska julkakor som vi gillar allra mest (hasselnöts- och kokosmakroner, studentmössor och spitzbuben) och nykomlingen pepparkaksbiscotti (som får ersätta den tyska kakan zimtstern/kanelstjärnan) så finns det tillräckligt gott om tid för det även om tiden som sagt rusar på.

 

Det är några år sedan vi firade jul "som vanligt", förra året var vi i alperna över jul och året dessförinnan firade vi jul och nyår i USA hos Elin som jobbade som Au-Pair i Chicago. Riktigt trevliga jular det med, men det blir skönt att få en jul hemma igen. Vi har haft några kalla dygn och fått en del snö och det tycker jag om. Är det vinter så är det. I går morse var jag på stan för att klippa mig och jag kunde inte låta bli att knäppa denna bild på parkeringen som får illustrera såväl kylan som mörkret :-)